2011-05-21 21:33 #0 av: Luecca

För att bli en god ledare krävs ett ömsesidigt förtroende. För att bli en god ledare måste hunden se dig som en resurs. Då vinner du hundens förtroende och först då är du värd att leda. Hunden behöver och får självklart ta egna initiativ, som ett rollspel.

Att köpa en valp/hund innebär INTE att man därmed har 'bestämmanderätt' över den.

För att bli en god ledare krävs ett ömsesidigt förtroende. Det är ett givande och tagande.

Det är detta som omnäms som ledarskap, ordet som jag inte vill använda.

Att ledarskap inte alls handlar om diktatormetoder, det går många förbi!

En god ledare är den person som agerar mest korrekt i hundens ögon, den som sätter upp regler, ser till att de följs (inte genom våld utan genom upprepning guidning och förtroende)

En god ledare är den som tar roliga initiativ, ger kel, leker, ger beröm, men givetvis även sätter spelreglerna utan att vara hård, obegriplig eller inkonsekvent. Lugn och trygg... ge och ta, gemenskap!

Ett ledarskap följer inte med i köpet, det måste FÖRTJÄNAS. Vem kan lita på en okonsekvent ostabil och hårdhänt person? Svar.. ingen!

Finns många som tex råder att man måste lära hunde att ta ifrån den maten , att den ej får morra (=uttrycka sig) osv.

Varför???

Om man tränar detta så byggs en avighet, misstänksamhet upp hos hunden och den kan börja vakta skålen, givetvis! Den vet ju inte om den får behålla maten så då är det bäst att ha garden uppe. Om du beställer oxfile på restarurangen, och helt plötsligt snor kyparen den, och ger tillbaka, snor, ger tillbaka, jag lovar... du kommer att bli förbannad!

Jag tränar ALDRIG på att ta saker av mina hundar, och har under alla år inte haft en enda hund som vaktat sina ben/sin mat. Det behövs helt enkelt inte, för jag låter dem ha sitt ifred. Den dagen jag bara MÅSTE ta något (dött kadaver eller stulet.. då gör jag bara det utan minsta krusidull) ibland kan jag ge godis eller beröm efter, men på mina hundar så litar dom så mycket på mig att jag faktiskt ofta inte säger eller gör någonting. Det skulle vara loss-bra då om dom har något i munnen som jag inte finner lämpligt. Då har jag givetvis innan lärt in vad ordet loss är för något, på ett positivt sätt.

Finns barn i familjen så är det inte svårare än att föräldrarna måste ta på sig ansvaret att se till att barnet inte går in i en konflikt med hunden. Hunden skall inte behöva hamna i den situationen.

Vakt av saker och mat emot andra hundar, det är en helt annan sak.

Om man har en hund som inte ens vill ha någon i samma rum när den äter (människa) så kan ju detta inte accepteras. Men ta inte skålen!!! Ta något GOTT och lägg i! Då hundar är vanedjur så kommer den snart att fatta, människa närmar sig skål= gottgott! Den dag då ni måste ta något kommer hunden med största sannorlikhet inte ens att bry sig.

Samma med morrande nafsande etc, om det blir fysikt eller för mkt verbalt korrigerat, då blir ju hunden dels rädd, konfys, eller knäckt. Oavsett... Hur skall det kunna ge ett förtroende?

Generalfelet är att ta valpen i nackskinnet och skaka/lyfta. BIG NO-NO. Du talar i princip om för valpen att nu skall jag döda dig!En valp hugger tillbaka, kämpar emot, och kroknar troligen och ger sig, men minns... när lilla söta valpen sedan är halvvuxen så kan den få nog. Då ger den igen, och det vill man inte!

Skulle kunna skriva hur mycket som heslt om olika situationer, men det viktigaste är...

Var INTE hård! Var inte en förtroendeknäckare.

För att bli en god ledare måste hunden se dig som en resurs, en person som är stabil, konsekvent, rättvis, behandar hunden bra, sätter regler, hittar på roliga saker, ger mat. Då vinner du hundens förtoende, och först då är du värdig att leda. Du behöver även vara flexibel. Det är helt ok att låta hunden ta lite egna initiativ, ni är ju kompisar, ingen betsämmer alltid, det blir likt ett rollspel. Hunden måste få lov att var hund, men behöver stöttning för att inte göra enbart som den själv vill.

En hund gör aldrig fel!!!

Den gör det som den finner mest givande i just den situationen. Att det sedan inte alltid är ok.. då får vi helt enkelt visa hunden vad den skall göra istället. Det är inte hundens fel, det är upp till dig att vägleda din hund till ett bra alternativ!

Ett NEJ lärs in genom att man först säger nej, sedan direkt så måste valpen/ hunden få direktiv om vad den då skall göra. Får den inte det, ja då fattar den ju ingenting. På en bitande valp kan man säga (inte skrika!!) nej, sedan ge den en annan mer lämplig sak att bita på. Omedelbart då valpen slutat bita skall ett bra läggas in.

Nej-bra-här får du...tex leksak tuggben. Vi belönar alltså fram att det lönar sig att släppa!

Det är det jag menar med en positiv inlärning av ordet nej.

Sedan har du en hund som inte sviker, ni går hand i hand genom livet, du påminner om reglerna och hjälper hunden att komma på rätt köl igen om den spårar ur, dvs visar vad den skall göra istället för det du inte önskar.. Du är trygghet personifierad.

Först då, då har du ett fungerande ledarkap. Var hård mot din hund och du får det aldrig. Därtill får du garanterat uppfostringsproblem.

Med tillstånd av författaren Pia Carlsson, kennel Blue Ayla Bilder tillhör Annelie Olovsson