Dexter är exakt likadan! Jag är hemma med honom väldigt mycket och ska jag bort någonstans så tar jag oftast med honom. Han är också sån att ligger han & sover å jag går till ett annat rum så vaknar han och följer efter för att han inte vill bli lämnad ensam & måste ha koll på mig.

Men ända sedan han var liten har vi lärt honom att knäpp med fingrarna betyder att han gör fel eller att han inte får tillåtelse till något. T.ex om han hoppar på folk som han möter så knäpper vi med fingrarna & då fattar han att han gjort fel & slutar. Så nu har jag börjat knäppa med fingrarna när han följer efter mig.

Om jag reser mig för att gå till ett annat rum så kommer han givetvis efter mig, då knäpper jag med fingrarna & visar honom tillbaks till platsen han var på. Jag säger till honom att stanna och sedan försöker jag gå iväg. Sitter/ligger han kvar på platsen när jag kommer tillbaks så berömmer jag honom eller ger han en godis. Följer han efter mig så upprepar jag proceduren tills han fattar :) 

Så nu efter mycket tjat & träning har han börjat fatta att han inte får iaktta mig överallt! Haha..

Så det kanske fungerar för dig också? Att lära honom att knäpp med fingrarna betyder "fel" & att sedan säga till honom att stanna, o när han är duktig får han belöning? :)

Dexter & Uno verkar likna varandra i sättet/personligheten ;)

Hahah ja, synd att vi bor så långt ifrån varandra… Annars kanske de skulle bli bff ;)

Men klarar Dexter av att vara hemma nånting själv? Hur övade ni på det i så fall?

Det här med att han följer efter mig tror jag kommer försvinna lite med tiden också… hehe hoppas jag! För han lär ju inte orka springa efter mig varje gång om jag inte ska göra nått "kul" utan bara typ hämta vatten eller gå på toa :P

Jag älskar att ha en social hund som vill vara med en, men ibland blir det lite stalker-varning, som när han plötsligt smugit upp och sitter bakom mig helt ljudlös när man står i köket…
Då blir jag typ såhär:

HAHAHAHA gud vad rolig du är! :D Kan inte sluta skratta åt hamstern :P

Dexter har vart ensam hemma i ca 3,5 timmar som längst. I början när han var mindre så ylade han HELA tiden, fast då var vi bara borta i kanske 10-15 minuter. Men grannarna sa att de lät som han dog av smärta.. 

Nu går det mycket bättre och han gnyr bara ibland men sedan tror jag han ger sig. Men när vi kommer hem sitter han ALLTID vid dörren & väntar på oss. Antingen ligger han där hela tiden & väntar eller så springer han till dörren när han hör våra bilar komma.

Men vi försöker ta en promenad med honom innan han ska vara själv så att han blir trött, och sen säger vi till honom att han ska lägga sig i sin bädd. När vi kommer hem så hälsar vi inte på honom i hallen för då är han så upprymd, så vi tar av oss ytterkläderna & går in i köket eller vardagsrummet & hälsar lugnt på han så att han inte ska bli så himla upp i varv. 

Jag försöker lämna honom ensam hemma några dagar i veckan så att han ska vänja sig vid att vara ensam ibland. Det går faktiskt framåt även fast han hällst vill följa med överallt. :)

Hahah ja herregud, Uno börjar yla så fort jag går in i ett annat rum och stänger dörren (för att jag ska gömma godis åt honom därinne) …knäpp.
Men vadå så helt plötsligt slutade Dexter yla när ni var borta? Eller var ni tvungna att träna bort det?

Jag får väl helt enkelt bara öva och öva och ignorera de hjärtskärande skriken även om det är svårt :/

Ja alltså han slutade ju inte yla helt tvärt men det blev bättre och bättre.. Han märkte väl att när han yla fick han ingen uppmärksamhet & även om vi lämnar honom ensam så kommer vi ju alltid tillbaks & ger honom beröm & godis när han är lugn :)

Det var 1000 gånger värre när han var så liten som Uno är. Då kunde jag knappt slänga soporna utan att han bröt ihop. Men det har kanske lite med ålder att göra också :) Valparna är väl vana vid att ha mamma & syskon runt sig så det blir antagligen lite panik för dem när de lämnas ensamma :)

Jag tror nog att Uno kommer lära sig att det inte är någon fara att vara ensam ibland :)

Skönt att höra att Dexter var likadan när han var liten… Ibland känns det nästan som om jag gjort honom för beroende av mig.
Men då får vi bara fortsätta öva. Tack för svaren Amanda :)

Det blir nog jättebra ska du se! :)

Gud vad det där känns igen! Trodde att det var min hund som var en liten mes men det verkar alltså ligga i rasen kanske? Donatello har fortfarande inte slutat yla, ett tag efter många små korta träningar så gav han upp ylandet rätt fort och gick och la sig. Sen nu så fort han passerade 7 månader så totalvände det, nu kan han sitta och yla i en halvtimme. Vi försöker ensamträna honom så ofta vi kan i vardagen på intervaller om 20-40 minuter och han har klarat en timme själv galant, men nu verkar vi vara tillbaks på ruta 1!

Åh.. Jo, asså rasen är väl känd som "översocial" så det ligger nog något i det :P
Vi ska börja träna ordentligt på detta här hemma snart, för han piper när jag går iväg även fastän husse sitter bredvid honom i soffan… Helt överdrivet mammig är han!

Hej!

Vad bra att du har sån nära kontakt med din lille kille (Uno, ett sånt fantastiskt namn!), även om det tycks bli "åt andra hållet" i den här situationen.  

Även om det kan tyckas vara endast ett gissel med det här beteendet, så passa på att utnyttja det till din fördel! Träna inkallning, kurragömma och liknande lekar inom- och utomhus med lille korven.

När det gäller ensamträningen finns här en väldigt bra video om det: http://www.youtube.com/watch?v=LGxhcb-itO4

I stort sett så tar man mikrosteg och håller det hela tiden på den nivå som hunden klarar av. Lämna hunden med någonting att göra, leksaker, ett märgben, en Kong… Oftast är det själva lämnandet som ger mest ångest för en hund, och om hen är upptagen med nåt trevligt så ökar chanserna med att du går = good things happen. Värt att tänka på är också att inte BARA ge t.ex Kong vid de tillfällen när du ska gå, så att det förknippas med just det han finner obehag i. Smyg inte iväg utan var tydlig med att du går.
Här är ett kort exempel: http://www.youtube.com/watch?v=NBNhsZD8o2M

Klart frallan bör vara rastad innan, men försök undvika att komma hem för att sedan direkt gå igen och lämna honom ensam. Stanna inne i 20-30 minuter med din hundvän för att varva ner lite. 

Jag skulle också undvika en "nu gör du fel"-signal, här är ett bra blogginlägg som förklarar varför: http://clicktreat.blogspot.se/2012/06/errorless-learning-versus-use-of-no.html  (en stor ögonöppnare för många, så himla intressant!)

Eftersom Uno är så liten just nu, så räkna inte med att du kan lämna honom ensam särskilt länge alls.  Ta små steg (första steget kan vara så kort som fem sekunder!)  i taget så kan du snart gå till affären i ett kick! Ibland tar det längre tid än för andra, av inga anledningar alls, så bara håll ut och träna. :)

Stort lycka till och grattis till en sån social liten frallevän!

/ Linnea

#10 Tack för JÄTTEbra tips och videos! :) Ska börja med mikrosteg och gå långsamt framåt.
Och ja, hehe det är väldigt användbart att vi har sån bra kontakt när vi är ute bland folk men hemma blir det lite i klängigaste laget när man inte ens får duscha ifred… Men jag älskar honom mest i hela världen ändå! <3

En annan bra grej är att ha en barngrind/kompostgaller i en dörröppning och träna på att vara på andra sidan gallret. Också det i små steg som han klarar av. :)